lojssaan

alla ser och alla hör hur jag mår, men alla bara håller för sina öron eller ögon och låtsas vara någonting de inte är.
Allt skitsnack bakom ryggen gör mig vansinnig, och alla lögner som går.
Att inte en jävel vågar göra någonting åt det, att vara sig själv utan att vara rädd för att någon ska tycka man gör fel.
Bara för att man inte frågar rätt frågor vid rätt tillfällen så har ni inte rätt till att hata mig, jag kan förändra mig med er hjälp, men ni ser ju inte själv hur omoget ni beter er. Jag har inte gjort ett skit och ni utsätter mig för det här ändå. All plåga ni orsakar som just jag får gå igenom är inte rättvis.
Jag vill inte vara någonting jag inte är och jag förstår inte vad jag gör som är så himla fel, för det enda felet kan inte vara att jag frågar fel frågor. Jag menar aldrig att såra någon till skillnad ifrån er.

Ps. Du är så jävla dum i huvudet att du inte vet vad du håller på med! Du tror du är någon jävla kung som styr mig bara för jag kom till dig och bad om hjälp, det handlade inte om att jag inte hade någon annan, jag hade kunnat kämpa hos någon annan så som jag kämpade hos dig/er. Jag brydde mig om dig även om du inte förstod det, du måste börja lita på folk och älska dem, du är så jävla feg för att vara dig själv. Du är så jävla svag för att prata om dina hemska saker i ditt liv, bara för jag bryr mig om dig så är det inte mitt fel att du är så jävla svag och blir sårad så fort man bryr sig. Inse att det inte är mig det är fel på, det är dig.